"Det är nästan tio år sedan journalisten och författaren Dawit Isaak fängslades i Eritrea. Utöver en kort period i frihet år 2005 har han suttit inspärrad ända sedan dess, i olika helveteshålor föreställandes fängelser – och det lär finnas över 300 sådana i landet. Fångarna behandlas hänsynslöst. Tortyr är inte ovanligt. En del fångar är inlåsta i katakomber, andra i oventilerade fraktcontainrar där det kan bli 50 grader varmt. De är bokstavligen fjättrade 23 timmar om dygnet och får inte ta emot besök eller ens ha kontakt med varandra. Inte ens vakterna tillåts prata med dem. En del fängelser är i det närmaste dödsläger dit människor förs för att aldrig mer återvända. För att dö, begravas och glömmas bort.

"Ett av dessa läger heter Eira Eiro och ligger norr om Asmara. Där finns enligt de senaste uppgifterna fånge nummer 36, Dawit Isaak. Han tillhör en grupp fångar som från början var fler än trettio. Femton av dem har dött. Det finns anledning att frukta för Dawit Isaaks liv, i synnerhet som han lider av diabetes.

"Vad begick han för brott år 2001? Vid den tiden arbetade Isaak som journalist på Eritreas största tidning där han rapporterade om reformkrav från en grupp inom landets ledning. Det räckte. Någon rättegång har aldrig hållits. Ingen dom har någonsin avkunnats.

"På sätt och vis är det en dubbel tragedi.

"För detta händer i den unga staten Eritrea som grundades efter över 30 års inbördeskrig som slutade i en folkomröstning 1993. Detta är en nation som länge visades stor välvilja från väst. Inte minst det faktum att nationen hade bildats som resultatet av en folkomröstning ansågs till en början förebåda en lovande utveckling mot ett öppet samhälle. Nu återstår dock inte mycket av välviljan. Eritrea förknippas numera främst med fängslandet av landets intellektuella och oliktänkande. Det är svårt att förstå hur Eritreas ledare så snabbt kunnat skingra omvärldens förtroende och isolera landet från övriga världen – ett land med behov av, och potential för, snabb utveckling. En helt annan framtid var möjlig. Och är det fortfarande.

"Yttrandefriheten som princip har funnits i många århundraden. Den bygger på idén att alla, tack vare sin inneboende kunskap, har rätt att bestämma inte bara över sitt eget liv utan också över hur landet där de bor ska styras. Den vilar även på den enkla insikten som kommit först gradvis: att det inte är tvivel, ifrågasättande och meningsskiljaktigheter som gör en nation svagare – utan snarare frånvaron av detta. (En påminnelse om det är demokrativågen i arabvärlden.) Censur fräter sönder det system som den utformats för att skydda. Förr eller senare faller alla diktaturer. Varenda en.

"På samma sätt som vi inte ägnar en tanke åt luften så länge den finns där är det lätt att ta yttrandefriheten för given om man aldrig behöver uppleva motsatsen. Eller, som Dawit Isaak, behöver betala priset för den. Yttrandefriheten är odelbar, också på det sättet att en människa inte kan förvänta sig någonting som han eller hon är beredd att låta någon annan klara sig utan. Friheten att uttrycka sina åsikter. Eller, i förlängningen, själva friheten. Principen prövas alltid i de enskilda fallen. Frige Dawit Isaak."

Credits: Peter Englund, WAN-IFRA

What can I do to help free Dawit Isaak?

Find out more by visiting the official campaign website.

Read more World Press Freedom Day authors here.